Jag måste nog förklara det låga betyget. Haruki Murakamis smått episka berättelse kretsar kring Toru Okada, som i allför många avseenden påminner om mig själv. Han har en berättarstil (eller om det åtminstone till viss del är översättarnas förtjänst) som jag skulle kunna tänka mig "låna" om jag någonsin kommer till skott och skriver den där debutromanen som ligger oskriven på botten av en uttorkad brunn. Och varannan rad innehåller en så där typiskt asiatisk visdom som bara en typiskt asiatisk asiat kan åstadkomma.

I början kändes det som jag läste en japansk variant på Arto Pasilinna, med de absurda händelserna och det lite kärva i språk och handling hos herr Okada. Men efterhand fördjupades det hela och blev något annat. Sedan tappade han mitt intresse i tredje delen.

"It was ok." Egentligen var den nog bättre än så. Men det är det högsta betyg jag kan ge utan att drabbas av dåligt samvete.