Parallellt med den här läser jag Gaimans novellsamling Trigger Warning. Kanske är det det som får mig att landa i att det här är en samling berättelser, snarare än en berättelse om restaurangen i slutet av universum - fast ett värdshus och kanske mer i ett metafysiskt slut än ett faktiskt sådant - som i sin tur berättas genom de olika berättelserna. (Det verkar förresten vara ett ganska hemtrevligt värdshus och har jag själv hamnat där, skulle jag eventuellt bli kvar. Servera öl i baren eller nåt sånt.)

Det är förresten befriande fritt från alltför hårdföra mytologireferenser - en grej som jag personligen ser som en samtidig styrka och svaghet hos Gaiman. Han är en slags inkörsport till tung mytologi och de flesta tror jag inte alltid hänger med i hans ibland överväldigande mängd referenser som liksom sköljer över en i vågor. Inte för att man måste fatta varenda detalj, men dock...

Den åttonde volymen lämnar inga bestående intryck, men dess lättsamma lättlästhet gör den ändå läsvärd.