Jan Kjellin reviewed Sex, murder, art by David Kerekes
Review of 'Sex, murder, art' on 'Goodreads'
2 stars
Det står nåt i beskrivningen av boken om "detailed analysis" och hur detta är "possibly the ultimate testament to the obsession, paranoia and politics of underground filmmaking". Det stämmer väl sådär.
De detaljerade analyserna begränsas för det mesta till hyfsat utförliga beskrivningar av handlingen i filmerna och det är bara ibland som beskrivningarna eller intervjuerna med Jörg och de andra glider in på den analytiska planhalvan.
Jag tycker att det är dåligt skrivet, rörigt och inte alls så intressant som det kunde ha varit. Jörg Buttgereit är en unik filmskapare och hans filmografi innehåller nästan bara klassiker. Nekromantik I och II, Der Todesking, Schramm... Var och en av dessa en fullträff i solar plexus.
Buttgereits komplicerade förhållande till skräck- och splattergenrerna är bara det värt en bok, istället för det relativa ointresse för detta Kerekes visar i sin bok. Han vill inte förknippas med det den typen av filmer, trots …
Det står nåt i beskrivningen av boken om "detailed analysis" och hur detta är "possibly the ultimate testament to the obsession, paranoia and politics of underground filmmaking". Det stämmer väl sådär.
De detaljerade analyserna begränsas för det mesta till hyfsat utförliga beskrivningar av handlingen i filmerna och det är bara ibland som beskrivningarna eller intervjuerna med Jörg och de andra glider in på den analytiska planhalvan.
Jag tycker att det är dåligt skrivet, rörigt och inte alls så intressant som det kunde ha varit. Jörg Buttgereit är en unik filmskapare och hans filmografi innehåller nästan bara klassiker. Nekromantik I och II, Der Todesking, Schramm... Var och en av dessa en fullträff i solar plexus.
Buttgereits komplicerade förhållande till skräck- och splattergenrerna är bara det värt en bok, istället för det relativa ointresse för detta Kerekes visar i sin bok. Han vill inte förknippas med det den typen av filmer, trots att han hela tiden använder dem som referenspunkter i sitt språk. Han vill heller inte tillhöra art-house klicken, eftersom den är för pretentiös. Samtidigt drar han sig inte för att namedroppa filmskapare som Jean-Luc Godard och Louis Malle. Det här är för mig både ett sympatiskt drag (eftersom jag kan känna igen mig själv och min filmkonsumtion i den här dynamiken mellan sleaze och "finkultur") och en grundläggande konflikt att bygga en beskrivning av Jörg Buttgereits filmskapande på.
Sett till hans senare teaterproduktioner är det här i högsta grad fortfarande en drivkraft för Buttgereit och jag hoppas därför verkligen att den här ganska undermåliga och sensationslystna dokumentationen kompletteras/ersätts av en mer välskriven och genomtänkt bok.
Såväl Jörg Buttgereit som hans samlade produktion förtjänar det.