Jan Kjellin reviewed 49 Dagar I Bardo
Review of '49 Dagar I Bardo' on 'Goodreads'
3 stars
Då detta är en skönlitterär upplevelse med starka drag av självbiografi, händer det att jag känner igen personer, händelser och situationer som beskrivs. Det är för det mesta en stämningshöjare, men blir emellanåt lite konstigt, just eftersom det är skönlitterärt och därför - av nödvändighet - är förvrängt.
T.ex. ser jag författaren själv i flera av karaktärerna - månne som uttryck för olika delar av hans personlighet, eller kanske tankeexperiment av slaget "tänk om...". Men jag känner också igen andra personer jag mött, som den stackars eleven på sid. 390 - vi gick samtidigt på den där skolan.
De här sakerna gör det svårt för mig att bedöma boken. Kritik om att den, stilistiskt sett, påminner om [a:Alasdair Gray|14870|Alasdair Gray|http://photo.goodreads.com/authors/1306622519p2/14870.jpg]s böcker - med [b:Lanark|161037|Lanark|Alasdair Gray|http://photo.goodreads.com/books/1327948704s/161037.jpg|958496] som kanske främsta exempel - blir mer som en uppskattande nickning i författarens riktning, trots att författaren i det här fallet inte går lika långt. …
Då detta är en skönlitterär upplevelse med starka drag av självbiografi, händer det att jag känner igen personer, händelser och situationer som beskrivs. Det är för det mesta en stämningshöjare, men blir emellanåt lite konstigt, just eftersom det är skönlitterärt och därför - av nödvändighet - är förvrängt.
T.ex. ser jag författaren själv i flera av karaktärerna - månne som uttryck för olika delar av hans personlighet, eller kanske tankeexperiment av slaget "tänk om...". Men jag känner också igen andra personer jag mött, som den stackars eleven på sid. 390 - vi gick samtidigt på den där skolan.
De här sakerna gör det svårt för mig att bedöma boken. Kritik om att den, stilistiskt sett, påminner om [a:Alasdair Gray|14870|Alasdair Gray|http://photo.goodreads.com/authors/1306622519p2/14870.jpg]s böcker - med [b:Lanark|161037|Lanark|Alasdair Gray|http://photo.goodreads.com/books/1327948704s/161037.jpg|958496] som kanske främsta exempel - blir mer som en uppskattande nickning i författarens riktning, trots att författaren i det här fallet inte går lika långt. Liksom det storslagna anslaget, som även det kunde fått vara ännu mer skruvat och anarkistiskt men istället blir uppskattat för att jag känner igen mig.
Stefan Gurt är sjukt bra på att beskriva vanliga människor på ett sätt som gör dem speciella. Deras "vanlighet" får ett slags glöd som gör dem unika, just för att de är som alla andra. Och det är ju ingen. (Förstår någon vad jag menar nu?)
Så: Tre stjärnor. För den är bra, driven, intressant, annorlunda, men lite för lång och inte heller tillräckligt annorlunda.
Och en extra eloge för tilltaget att göra den till - i vissa avseenden - en 444 sidor lång reklambok för resten av hans litterära (m.m.) gärning. Det är uppkäftigt och stämningshöjande. Heja Stefan!