Jan Kjellin reviewed Poor Things by Alasdair Gray
Review of 'Poor Things' on 'Goodreads'
4 stars
Det här är ingen lättläst bok, trots att den är ganska lättläst. Vad som till en början verkar vara föga mer än en skotsk variant på Frankenstein-temat, parad med Alasdair Grays omisskännliga socialistiska samhällssatir utvecklar sig till en berättelse skildrad ur åtminstone tre perspektiv, berättat ur ett fjärde med - än en gång i klassiskt Gray-manér - ett femte övergripande metaperspektiv som i praktiken innebär att han avsäger sig rollen som författare till sin egen bok och istället ger äran till en (egentligen två) av bokens huvudkaraktärer.
Låter det rörigt? Ja, och då har jag ändå förenklat det hela genom att utelämna att Gray hävdar att boken dessutom är ett beställningsjobb av en Michael Donelly, som av en slump kom i besittning av det då enda existerande exemplaret av den ("Poor Things" - alltså den bok jag här försöker recensera - är att betrakta som en nästan-faksimil av detta original) …
Det här är ingen lättläst bok, trots att den är ganska lättläst. Vad som till en början verkar vara föga mer än en skotsk variant på Frankenstein-temat, parad med Alasdair Grays omisskännliga socialistiska samhällssatir utvecklar sig till en berättelse skildrad ur åtminstone tre perspektiv, berättat ur ett fjärde med - än en gång i klassiskt Gray-manér - ett femte övergripande metaperspektiv som i praktiken innebär att han avsäger sig rollen som författare till sin egen bok och istället ger äran till en (egentligen två) av bokens huvudkaraktärer.
Låter det rörigt? Ja, och då har jag ändå förenklat det hela genom att utelämna att Gray hävdar att boken dessutom är ett beställningsjobb av en Michael Donelly, som av en slump kom i besittning av det då enda existerande exemplaret av den ("Poor Things" - alltså den bok jag här försöker recensera - är att betrakta som en nästan-faksimil av detta original) och sedermera lämnade över den till Gray.
Nåväl, nog om detta. Berättelsen i sig är en underhållande historia som är närmast omöjlig att kommentera närmare utan att spoila berättelsen. Jag kan ju nämna att jag vid omläsningen (jag har läst den en gång tidigare) hade lättare att navigera förbi de otaliga anspelningarna på sex - jag mindes boken som närmast gubbsjuk - och istället se den ständigt närvarande samhällskritiken samt följa Gray i hans utforskande av identitet och könsroller via framförallt Bella Baxter/Victoria McCandless (född Blessington) och hennes lilla odyssé.
"What if", som Stephen King brukar fråga sig, "en vuxen människa kunde se på världen med ett barns naiva ögon"? Det kanske är den fråga som kan sägas ligga till grund för Grays litterära experiment. Det lyckas kanske inte fullt ut, men även om jag har haft bättre/trevligare/roligare läsupplevelser i hans sällskap ([b:Lanark|161037|Lanark|Alasdair Gray|https://i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1327948704l/161037.SY75.jpg|958496]), så är detta en bok som - om den gått att äta - skulle vara både fiberrik och nyttig.
