Imagined communities

Så har jag äntligen läst Anderson's uppmärksammade bok om den föreställda gemenskapen som benämns "nationalism". Det har varit på gång sedan december 2004, då jag avråddes att läsa den som underlag för en 5/7,5 poängs uppsats på den socialantropologikurs jag var inskriven på. Då var argumentet från min handledare att det vore lite overkill, eftersom ämnet för uppsatsen inte i huvudsak var nationalism. Det må vara riktigt; sannolikt hade jag dock läst den ganska omgående efteråt om jag fortsatt läsa socialantropologi, men så blev det inte. Därför dröjde det till nu innan jag satte tänderna i den.
Andersons redogörelse för nationalismens uppkomst är intressant, liksom hans ganska envetna hållning att nationalism är närmast neutralt till sin natur. Han ifrågasätter de som kopplar samman nationalism och rasism med hänvisning till att rasism mer handlar om klass (och etnicitet) än nationstillhörighet, men samtidigt har han svårt att bortse från att många av de frågor som rasism bottnar i handlar om effekter av en nationaliserad värld.
Jag ser också hur han, liksom Gayatri Chakravorty Spivak senare kommer att göra, ser en skillnad mellan - för att använda Spivaks i mitt tycke tydligare terminologi - "tinget nationen" och nationalism. (Anderson talar om nationalism och "official nationalism"), men även här verkar han inte ha dragit mer än en streckad skiljelinje.
Det här är ett tidigt och banbrytande verk, så kanske är det orättvist att kritisera Anderson på de här punkterna. För det är också intressant att läsa en redogörelse om nationalism ur en nationalism-positiv persons perspektiv. Kanske blir det bara därför svårt att bemöta eller se ett släktskap mellan nationalism och rasism? För även om han menar att ingen koppling finns, tycker jag mig ändå se en koppling i texten.
Nåväl, det om det. Det är frågor som bjuder in till reflektion och det tackar jag Anderson för. Hellre det än att bara få sin bild bekräftad. En fyra blir det, mer för att boken är viktig, än för att jag "really liked it".